Sofia J Frankenberg, Christian Eidevald, Anna Palmer med flera: Just därför kan det ”omätbara” behöva mätas

I ett samhälle som kännetecknas av ett beroende av mätningar, utvärderingar och jämförelser har många försökt hävda vikten av att värdera det omätbara, att uppmärksamma det mellanmänskliga som går bortom det som annars ges värde genom mätningar. Dagens inlägg argumenterar för att mellanmänskliga relationer är avgörande för en förskola av hög kvalitet. Just därför menar de att det ”omätbara” kan behöva mätningar (red.).

Dokumentären ”Det omätbara”, som under hösten visats på landets biografer, sätter fingret på en av vår tids utmaningar:hur värderar vi det som inte enkelt låter sig mätas? I fokus står personal som tar hand om samhällets mest utsatta; de yngre i förskolan och de äldre inom äldrevård och hemtjänst. I varsamt filmade klipp visas värme, humor, stöttande och omsorg om den andre, som ställs i kontrast till tidsatta aktiviteter med allt mindre tid för mellanmänskliga möten.

Filmens titel är hämtat från filosofen Jonna Bornemark, som hänvisar till Aristoteles begrepp Fronesis med argument för att det finns väsentliga delar av mellanmänskliga interaktioner som är situationsspecifika och unika, där försök att mäta missar viktiga delar av vad professionen uppfattar som centralt. Det kan vara förklaringen till varför idén om det omätbaras renässans har fått stort genomslag, särskilt inom ramen för styrning genom new-public management i Sverige.

Men stämmer det att det mellanmänskliga inte kan mätas? Eller kan en sådan idé leda till att politiker och professionen går miste om viktiga nycklar till hur förutsättningarna för hur förskola, äldrevård och hemtjänst kan förbättras? Som förskoleforskare har vi ett särskilt fokus på att förskolans kvalitet garanteras, att barns utveckling och lärande stöttas och att förskolans personal ges rätt förutsättningar för att klara sitt uppdrag utan att sjukskrivningstalen skjuter i höjden. För detta menar vi att vi ibland kan behöva mäta även det som är svårt att mäta.

Decennier av internationell utvecklingsvetenskaplig forskning erbjuder idag tillförlitliga metoder för att mäta interaktionskvalitet i pedagogiska sammanhang. Den visar att processkvalitet är en av de viktigaste faktorerna för barns utveckling och lärande, både på kort och lång sikt (Burchinal2018). Dessa verktyg gör det möjligt att gå från individuella beskrivningar och det unika, till representativa urval och generell kunskap för att utvärdera om den politiska styrningen och de ekonomiska ramarna står i relation till behov och uppdrag. Detta forskningsfält har byggt en stabil vetenskaplig grund som beskriver och förklarar hur barns utveckling och lärande gynnas genom interaktioner av hög kvalitet. Det innebär att vi kan flytta fokus från ”det omätbara” till att utveckla bättre underlag för styrning och uppföljning genom att mäta rätt saker. Här kan vi hämta viktig kunskap och inspiration från våra nordiska grannländer. 2015 konstaterade OECD betydande brister i kvalitet i den norska förskolan vilket ledde till en rad initiativ. Bland annat forskning för att bygga en vetenskaplig grund för hur förskolans kvalitet kan garanteras för att säkerställa varje barns rätt till utbildning av hög kvalitet (Furenes et al. 2023; Størksen et al. 2024). Motsvarande forskning saknas till stor del i Sverige. Ett annat exempel handlar om utvärdering av det finska skolsystemet där man har valt en modell som bygger på att utvärdera den finska skolpolitiken (Turunen 2024). Till skillnad från Sverige, som använder mätningar för att identifiera skolor med låg kvalitet, används resultaten från mätningarna i Finland i första hand för att identifiera om skolpolitiken gett rätt balans mellan mätning, ramar, uppdrag och professionellt handlingsutrymme.

Att vända utvecklingen handlar alltså inte självklart om att sluta mäta, utan om att mäta rätt saker och att använda resultaten på rätt sätt. Politiker behöver underlag för att skapa balans mellan uppdrag och ekonomiska ramar. Förskollärare behöver underlag för professions- och metodutveckling,baserat på det specifika barnunderlaget. Forskare kan bidra med att identifiera vad som överhuvudtaget är meningsfullt att mäta och hur det kan göras på ett tillförlitligt sätt, vilka aspekter av barns utveckling och lärande som är centrala för välmående och för att klara skolans krav, vilka didaktiska metoder och stöttning som fungerar för vilka barn, samt vilka förutsättningar som krävs för att förskolans personal ska kunna genomföra sitt uppdrag. Mätning blir i ett sådant system inte hotfullt, utan en tillgång och ett stöd i undervisningen och i arbetet med att möta varje barns utveckling och lärande, att säkerställa en god arbetsmiljö, att säkra att politiker styr mot det som är väsentligt och ger rätt ekonomiska förutsättningar utifrån uppdraget.

Förskollärare beskriver hur de ständigt känner sig otillräckliga och hur tid för relationsskapande och reflektion krymper. Det är lätt att förstå varför: en allt större del av arbetstiden går åt till att göra verksamheten granskningsbar, enligt principer som fokuserar på tid och effektivitet, samtidigt som det finns en avsaknad av tillräckliga resurser. Den tid som krävs för att möta barnets behov kan inte pressas in i scheman eller standardiserade manualer. Problemet med nuvarande mätningar är att de allt för ofta används för att kvantifiera, granska och rapportera i syfte att öka ekonomisk effektivitet. Det är en utveckling som riskerar förskolans kärnuppdrag,som förutsätter tid för mänskliga möten.

En väg framåt: vad kan vi göra?

Vi förespråkar en i grunden förändrad styrning av förskolan, på stadig vetenskaplig grund där omsorg och stöttat lärande av hög kvalitet står i fokus:

1. Stärk förskolans vetenskapliga grund. Fokusera struktur-, process- och resultatkvalitet för att skapa underlag för evidensbaserad styrning och utvärdering av policy och arbetssätt. Komplettera internationell forskning med fler svenska studier om förskolans kvalitet, barns utveckling, lärande och välbefinnande samt hur professionens kompetens kan stärkas.

2. Stärk det kollektiva handlandet för hög kvalitet i förskolan genom att enas om en gemensam vision och strategi som säkerställer att mellanmänskliga relationer av hög kvalitet värdesätts och ges rätt förutsättningar.

3. Uppvärdera det som skapar kvalitet i möten. Allt som är viktigt går inte enkelt att sätta siffror på, men vi behöver skapa system som möjliggör att även det komplexa och mänskliga i förskolans arbete kan synliggöras och värderas. En förskola av hög kvalitet är grunden för barns välmående och utveckling och därmed för samhällets framtid.

Låt oss mäta rätt saker för att skapa en hållbar och rättvis förskola, som sätter barnens behov, relationer och personalens professionalism i centrum.

Undertecknat av:

Det Nordiska forskningsnätverket för evidensbaserad förskola av hög kvalitet för social rättvisa

Sofia J Frankenberg, docent Stockholms universitet

Christian Eidevald, gästprofessor Södertörns högskola

Anna Palmer, docent Stockholms universitet

Susanne Kjällander, docent Stockholms universitet

Eric Pakulak, lektor Stockholms universitet

Hillevi Lenz Taguchi, professor Stockholms universitet

Lena Aronsson, lektor Stockholms universitet

Ida Bertell, lektor Stockholms universitet

John Kaneko, doktorand Stockholms universitet

Jessica Samsioe, doktorand Stockholms universitet

Dilara Yildirimdemir, doktorand Stockholms universitet

Pia Williams, professor Göteborgs universitet

Panagiota Nasiopoulou, lektor Södertörns högskola

Karin Lager, docent Göteborgs universitet

Hanna Petersson, doktorand Göteborgs universitet

Ann-Charlott Wank, lektor Göteborgs universitet

Anne Lillvist, professor Mälardalens universitet

Ole Henrik Hansen, professor Jönköping University

Christine Fawcett, docent Stockholms universitet

Linda Forssman, docent Uppsala universitet

Johan Wengman, doktorand Uppsala universitet

Kahl Hellmer, forskare Uppsala universitet